svartbloggen

Sitter och lyssnar på Kristian Anttilas nya singel. Tycker att den är fin just för att den inte är ett dugg fin. Ser något enormt vackert i att han är så rak med att han faktiskt är ett svin som har en, för den moderne indiepop-mannen, onaturlig kärlek till det motsatta könet. Innerst inne är vi alla Kristian, även om de flesta av oss intalat oss själva att vi tränat bort det för att känna oss aningen bättre än vanliga griskillar. Den enda skillnaden är väl egentligen att en del killar är svin, andra är svin och vet det. Tydligen finns det nu en tredje grupp som lever i tron att de inte längre är svin.

Här har ni låten som gett upphov till hela det här vansinniga resonemanget.
Kristian Anttila – Världens snuskigaste man